LindaAntonsson

jag skulle vakna mitt i natten
och gå upp och ta en långpromenad 
jag skulle låta blicken möta andra ögon
i en främmande stad 
jag skulle inte ha så bråttom
med att träffa nån ny 
jag har rätt mycket med mig själv
precis som du
jag skulle andas i det tomrum som blev över
om du lämnade mig nu 

jag skulle sitta på ett tåg mot Paris
och låta Stockholm va
jag skulle få den tiden över för mig själv
som jag sagt att jag vill ha 
jag skulle unna mig att drömma
hundra mil genom Europa
om en främling
lika tillitsfull som du
jag skulle pröva mina läppar mot nån annan
om du lämnade mig nu 

jag skulle kunna leva utan den där blicken
som får mig ur balans 
jag skulle sakna den där stunden som vi har
när vi till slut har blivit sams 
jag kanske skulle söka upp
kontakter som jag tappat
som jag varit med
förut nånstans
jag antar det finns nån du skulle ringa
om jag inte fanns

jag kanske skulle leta upp nån yngre
som en fjäder i hatten 
det skulle bli för tomt om ingen fanns där
som värmde mig i natten 
men jag skulle aldrig ha tålamod nog
att bli förstådd
ingen känner mig
så väl som du
jag skulle fastna i min ensamhet igen
om du lämnade mig nu


Jag vet inte hur jag ska beskriva hur jag känner mig justnu. Jag känner mig otroligt ensam, jag tror jag försökt dölja denna känsla så gott de går. 
Men den har kommit ikapp mig, på nätterna. Mina tankar är som en bergodalbana. Jag vill så mycket, men jag får så lite.
Jag är iallafall glad att den jag levt med i tre, nästan fyra år, är min bästa vän. Men justnu .. Ja. jag kan inte alls beskriva vad som rör sig justnu i mitt huvud.
Trivs inte alls med känslan som jag har i mitt hjärta, vad har jag gjort ??