LindaAntonsson

I helgen träffade vi på djävulen, verkligen.

Min mammas morbror äger ju ett hus och tomt på samma infart som mig. Vi vet i nuläget inte vem som äger vägen, eller om det finns ett substitut eller inte.

Men han knackade på i fredags kväll, jag trodde han ville se hur jag hade fått det (läs: hur dum fick jag vara!) .

Här kommer våran dialog, minns inte riktigt ordningen eller hela, det var så intensivt.

Jag (J) - Ja, jag har näslat in mig, t.o.m köpt ny soff....         

Han (H) - Jag skiter i din soffa.

J - Eh.. Jaha. Ja jag tänkte ifall du ville ha den gamla..

H: Jag behöver ingen jävla soffa, jag har en mycket bättre.

J - Hm, okej.

H - Jag är inte här för det.

Sedan bröt helvetet lös..

H - Den här skoteråkningen, det tycker jag inte om! Jag vill inte ha någon skoter på min tomt.

J - Okej, nej men då vet Martin det då kommer det inte komma några fler skotrar på den här gården. Ok..

H - Du, det kan man inte vara så säker på!!

J - Jamen, jag har då inga kompisar med skoter.

H - Hela Lima är fullt av det, så du kan väl skaffa dig!

J - Jamen nu vet jag att det inte går bra..

H - Och den här jävla snöskottningen, den har jag fått skit för i alla dess tider!!!!!

J - Okej, har mormor ringt dig nu?

H - Nej, för två år sedan.. Ni ska få göra det själva, jag ska fan skaffa mig en egen väg.

J - Jamen jag kan ju inte stå för vad du och min mormor har bråkat om, jag är ju inte samma person som henne.

H - Du är väl släkt med henne!!!!!

J - Ja, det är väl du med..

H - Ja, men jag har tagit efter mamma och hon har tagit efter pappa.

J - Och jag har tagit efter min mamma.

H - Ja och hon har tagit efter sin..

J - Nej, hon har tagit efter sin pappa...

H - Det här går inte att diskutera.

J - Men vill du ha pengar för snöskottningen kan du väl självklart få det, inga problem. Jag fattar väl att dieseln kostar.

H - Ja men det fattade inte mormor din.

J - Nej men det är ju hon det.

H - Det blir på mitt vis, annars blir det ingenting

Sedan gick han, och nu när man hälsar på honom så hälsar han inte tillbaka. Han är verkligen bitter, men det som är, jag har ju inte som gjort något utan min mormor. Och jag frågade även om jag hade stört honom under den tid jag bott där, men nejdå. Det kunde väl bli. Det skulle bli sådant röj och stök nu när jag bodde där, men jag förklarade att jag inte var någon festmänniska, och att jag jobbade på veckodagarna, men det kunde ju bli. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta.

Släkten är sannerligen värst!

Det är väldigt svårt att återberätta allt, men jag har försökt i alla fall