Katt!!!!!!!!!!!!!!1
Nu ska jag förklara lite om min kattskräck som ingen jävel förstår sig på. Dem kan inte förstå hur jag kan vara rädd för en liten "söt" katt, och absolut inte en kattunge. Nej, men det ska jag försöka förklara för er alla. Och jag hoppas att ni kan acceptera det, för det är sjukt jobbigt.
Detta är vad ni ser hos en katt.. Folk verkar tro att denna lilla kattunge är världens goaste, men jag anser inte det. Jag har nämnligen blivit biten av en katt som kom och strök sig vid mitt ben, alltså går inte katter att lita på. En hund skulle aldrig komma och stryka sig om dem inte vill bli klappade. En annan gång satt jag hos en kompis och pluggade, när plötsligt katten hoppar upp och rullar sig i min plastpåse. Och när jag inte vet ordet av så biter den mig i benet. Så detta har gjort att jag utvecklat en rädsla för katter, en rädsla som t.o.m gjort så jag fått en panikattack. Jag får verkligen panik när det kommer en katt.
Ungefär så här ser jag katten, medans ni ser dem som ovanstående.
Jag vill även poängtera att jag en gång hade en bästa kompis som hade ungefär 8 katter hemma hos sig, och dem hade jag inget problem med, tills jag träffade dem andra katterna som gjorde att jag blev rädd för alla katter. Kattunge som stor katt. Jag skiter i om ni säger: Men min katt är världens gulligaste och snällaste.
Jag skulle aldrig tvinga någon människa som har en fobi eller är rädd att träffa på sin rädsla, aldrig.
Och därför önskar jag att alla andra inser att jag VERKLIGEN ÄR RÄDD. Att det inte handlar om fjanteri. Jag tycker inte själv att det är skoj, för alldeles för många är ägare till en katt. Varför ska alla ha katt, är det en modefluga? Eller handlar det om att dem inte orkar ta hand om sitt djur, för katter är väldigt självständiga. Medans hundar är mer beroende av oss människor.
Och visst, jag är en hundmänniska. Men det kvittar. Hade jag inte haft dessa problem med katter under åren kanske jag skulle våga träffa folk med katt. Men nu blir det nästan så jag är rädd för katten och ägaren.
Jaja, tyck jag är löjlig, men en fobi är en fobi.
Detta är vad ni ser hos en katt.. Folk verkar tro att denna lilla kattunge är världens goaste, men jag anser inte det. Jag har nämnligen blivit biten av en katt som kom och strök sig vid mitt ben, alltså går inte katter att lita på. En hund skulle aldrig komma och stryka sig om dem inte vill bli klappade. En annan gång satt jag hos en kompis och pluggade, när plötsligt katten hoppar upp och rullar sig i min plastpåse. Och när jag inte vet ordet av så biter den mig i benet. Så detta har gjort att jag utvecklat en rädsla för katter, en rädsla som t.o.m gjort så jag fått en panikattack. Jag får verkligen panik när det kommer en katt. Ungefär så här ser jag katten, medans ni ser dem som ovanstående.
Jag vill även poängtera att jag en gång hade en bästa kompis som hade ungefär 8 katter hemma hos sig, och dem hade jag inget problem med, tills jag träffade dem andra katterna som gjorde att jag blev rädd för alla katter. Kattunge som stor katt. Jag skiter i om ni säger: Men min katt är världens gulligaste och snällaste.
Jag skulle aldrig tvinga någon människa som har en fobi eller är rädd att träffa på sin rädsla, aldrig.
Och därför önskar jag att alla andra inser att jag VERKLIGEN ÄR RÄDD. Att det inte handlar om fjanteri. Jag tycker inte själv att det är skoj, för alldeles för många är ägare till en katt. Varför ska alla ha katt, är det en modefluga? Eller handlar det om att dem inte orkar ta hand om sitt djur, för katter är väldigt självständiga. Medans hundar är mer beroende av oss människor.
Och visst, jag är en hundmänniska. Men det kvittar. Hade jag inte haft dessa problem med katter under åren kanske jag skulle våga träffa folk med katt. Men nu blir det nästan så jag är rädd för katten och ägaren.
Jaja, tyck jag är löjlig, men en fobi är en fobi.
Kommentarer
Postat av: Kusselinen i Norr
Jag lovar att kisse kan sitta i buren/vara ute när du kommer o hälsar på hos oss (även om han e världens sötaste... ;) Han har dock en liten släng av damp, så han kan nog vara precis så som du beskriver) så du inte behöver ha någon som helst närkontakt med honom! :) Du får dock se till att bo hos mamma i så fall, för han kan ju inte sitta i buren i flera dagar tyvärr... Så, nu har jag löst det problemet, kom o hälsa på nu då..!! :)
Puss och kram!
Trackback
