Att känna sig med i gruppen.

Det är ett av de större problem som vi har här på kontoret. Fast vi hör till en viss avdelning så glöms vi ofta bort, mer ofta än sällan, det kan jag klart och tydligt poängtera. Jag trivs superbra på kontoret, och vill för inget i världen sluta här, men man blir fruktansvärt besviken när hela kontoret utom deras växel (som gör allt för alla på det här kontoret) blir bjudna på "fika" "lunch" osv.. Nej, jag vet inte. Men jag tycker fruktansvärt synd om min kollega som ska vara själv här i fortsättningen, jag hade och känner mig förtillfället väldigt ensam. Och ja.. Vad ska man säga? Är det så jävla svårt att tänka före? Tydligen! Det handlar inte om att jag vill ha tårta, utan att man vill ha en fråga.. "Vi ska fira blablabla, vill du fika med oss?" Men idag har jag redan tryckt i mig en semla, så jag klarar mig utan en tårtbit!
Ja, jag blir så fruktansvärt upprörd över att det inte blir bättre i arbetslivet heller.
Helt otroligt!

Jaja, nu har jag fått ventilera lite. Tack för mig! :)
På återseende.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0