hejminvän
Godmorgon! Det snöar och jag dricker min morgondrog - vatten. Jag kan inte starta dagen på jobbet utan ett stort glas med vatten! Jag sitter själv här i växeln till klockan tio ungefär, min kollega är på möte. Men de gör inte så mycket att jag är ensam för det ringer inte speciellt mycket nu. Men nu när det vräker ner på snöfronten så kanske det kommer ringa lite mer? Kanske?
Vid lunch ska vi åka och fixa våra personalleg! Jag behöver mitt för att få träna, och resten kanske behöver det för att dom ska åka skidor. Nej, en av dem vet jag ju också behöver det för att få vara med på sats! Killen som är platschef där nu, är där hela tiden och kollar om man har träningskort. En liten kort-hitler vill vi kalla honom. Menvadå? Han sköter nog bara sitt jobb, men man är inte van att det står någon där, men det kanske får folk som inte har kort att inte vara där. Då får man kanske plats! :)
Sist jag var på gymmet så var det säkert minst 20pers inne på det lilla gymmet. Det är på tok för mycket! Man går på varandra, det blir inte direkt effektivt!
Jag har hört rykten om en tjej i Malung som är borta, dock står det ingenting på dt.se, men i tidningen stod det igår. Varför står det inte mer om en sådan sak på hemsidan?! Rykterna går från en historia till en annan, och jag vet inte vad jag ska tro. En historia säger att hon hoppat ifrån bron, en annan säger att dom inte hittat henne och inte vet, och en annan säger att hon har rymt och lagt grejerna där för att man ska tro att hon tagit livet av sig.
Ja, vad ska man tro?
Det har väl egentligen inte jag med att göra, men man vill ju veta. För självmord är ingen rolig sak, och allt för många ungdomar har dött i malungskommun på senaste åren, och det är fan inte rättvist! Jag hoppas att hon bara rymt iväg en stund, för alla vänners skull och såklart hennes föräldrars skull. För hon lämnar kvar en stor tomhet hos dem som älskade henne, och jag är säker på att många älskade henne.
Håll tummarna nu allihopa, på att dom iallafall hittar henne, levande!
Det är 16 dagar kvar i November, och sedan äre knappt en månad kvar tills vi ska fira jul.
Egentligen är inte själva julen något speciellt, men det är lite mysigt att man umgås hela familjen, det är liksom en tid då alla ska försöka umgås. En gång per år, gör att saken blir speciell. Jag saknar mina syskon fruktansvärt mycket, jag har inte världens bästa kontakt med dom, men dom är trottsallt mina syskon!
Julklapparna är inte så noga i sig, visst är det kul att få en julklapp. Men ingen ska behöva köpa något för att dom känner sig tvugna, utan för att dom vill.
Jag köper till dem jag vill, och jag känner mig inte tvungen!
Jag älskar att se folk bli glada över sina julklappar, och det ser jag verkligen fram emot! Jag hoppas att min älskling blir lika nöjd över sina julklappar, som jag är över det han ska få av mig :)
När julskinkan står på bordet och de fyra ljusen brinner, DÅ ÄR DET JULAFTON FÖR MIG!
Kommentarer
Trackback
