The House
Sen sitter Transtrands falskaste tjej inne på caféet och tittar, viskar, skrattar, tittar, eller glor är väl rätt ord. Jag vet att hon inte gillar mig, och jag gillar inte henne. Men jag beter mig inte som en fjortis. Jag ignorerar personen ifråga istället. Man ska inte bete sig som hon gör. Menmen, palla.
Jag blev bara på så fruktansvärt dåligt humör, och att semlan kostade 24 kr gjorde inte saken bättre.
Jag tänker köpa mig en Sony Ericsson C905 Tender Rose när jag har råd, jag vill verkligen ha den. :)
Klockan nio kommer min kusin och ska sova över här, bara sova i princip sedan åker hon, men vi hinner ju träffas iallafall, en stund.
Ha det fint.
Puss påer.
Skit i fettisdagen, jag vill ha semla nu!
Jag har skrivit, raderat, skrivit och raderat ännu en gång. I dag är en sån där dag med idétorka, man har alldeles för mycket i tankarna men får inte ner det på print. Ingenting blir rätt, ingenting känns rätt formulerat. Huvudet bankar så jag fick ta mig en alvedon, jag vill bara få åka hem och lägga mig och sova! Jag ska köpa mig en semla idag, med mycket mandelmassa och den ska jag njuta av i min ensamhet. Det kommer inte vara någon där som äter upp grädden jag skrapat av ifrån min semla, han är i den stora grymma staden sthlm där man inte vågar visa sig ensam efter mörkrets infall. (Inte jag i alla fall)
Så min grädde kommer att spolas bort i avloppet, vilket slöseri.
Jag är skitglad i alla fall över att jag får mer i lön varje månad, det blir ju inte så många månader, Men Februari, Mars, April.. Det är ju trottsallt tre månader, eller två och en halv, ska jag inte jobba hela April..
13kr mer i timmen, det är faktiskt ett jävla lyft!
Alla frågar, vad ska du göra med dom pengarna då?
Jag ska lägga undan dom, spara dom, hålla hårt i dom.
Men flyttar jag så kommer jag behöva dom kronorna att få ihop det, det tror jag nog!
Men nu kan jag inte tänka på annat än semlor, så nu vill jag att klockan blir fem!
Linda.
jag dör av lycka!
Torsdag.
Torsdag.
Idag är det torsdag, och det betyder att det bara är en dag kvar av denna veckas arbete. Kan dock inte se fram emot imorgon lika mycket som jag gör annars. Alfred kommer inte hem, han ska till Sthlm och titta på sin lillasyster som ska spela live. Jag hoppas det går bra! Så på fredag har jag egentligen ingen aning om vad jag ska göra, det blir väl det gamla vanliga. Sitta hemma och chilla.
Denna vecka har jag börjat hårt med träning igen, efter alla förkylningar och uppehåll.
Måndagar: Step-up (Bräda)
Tisdagar: Ett riktigt hårt Karin pass
Torsdagar: SATS!
Men denna onsdag var jag ute och gick med mammsen och Nalle. Så helgerna är tillför att vila och äta god mat.
Men till denna dag, och nutid.
Jag hade tänkt att jag skulle prata med min arbetsledare idag om jag kunde få 96 i timmen ist för 83, får ju ändå löneförhöjning i mars, så fråga kan man ju alltid göra. Inte sant?
Men det går väl som alltid, dåligt. Hon har inte haft tid än så länge, och jag skickade upp ett mail imorse vid åtta.
Jag ska ta upp det också att vissa av mina vänner tjänar 20kr mer än mig och har samma utbildning och jobbar med samma jobb..
Jag nöjer med mig om jag kunde få löneförhöjningen nu istället för i Mars.
Igår fick jag även veta att jag får en dag till att jobba innan jag blir arbetslös, så det var ju skitbra! Jumer jag får desto bättre.
Jag hoppas jag får prata med henne idag, för jag vill inte gå och dra ut på det heller!
/ Linda
Hello..
Jag tycker det är intressant att hur bloggens statistik går upp och ner, ena dagen är den uppe i toppen andra dagen lite lägre ner.
Det kanske beror på att när jag skriver ner mina negativa åsikter så ringer folk runt och ber dem läsa och bli förbannade men när jag däremot skriver något fint om någon person, läser personen i fråga det då? Antagligen inte! För då får man inget sms med olika sorters reaktioner, eller en kommentar på bloggen. Så då kanske det kvittar hur kärleksfull man än försöker vara så bryr sig ingen. But life is life.
Jag tror jag ska fira min födelsedag i Borlänge detta år, jag har ju ändå ingen släkt kvar som kan komma över på tårta eller så. Och jag ska ändå till tandläkaren dagen efter fredagen, så då passar jag på att åka dit.
I så fall åker jag den helgen till Falun och går in på Gina Tricot, för det har jag förtjänat! = )
Jag tycker dock att jag och min lillasyster (och kanske min storebror) kan få ha ett släktkalas för pappas sida för en gångs skull, jag kan inte ens minnas när vi hade det senast. Lillasyster fyller ju år den 2 februari och jag och bror fyller år den 5 Mars.
Men det märks väl hur det blir, antagligen inte.
Har jag berättat om att jag blivit moster?
Min storasyster Anna fick i fredags den 23:e en liten dotter vid namn Alice. Jag tycker Alice är ett mycket vackert namn och jag är fruktansvärt lycklig över att syster fick barn, det var på tiden. Tänk att nio månader gick så fort, det känns som jag nyss fick veta det.
I fredags var jag ju till Mora, hade jag vetat att min syster födde samma dag hade jag köpt några fina bäbiskläder, men nu visste jag ingenting. Jag skulle ju få veta hur mycket jag hade kvar på tandställningen och vad den skulle kosta, men han var sjuk så jag fick inget direkt svar. Han hade skrivit en liten oförstålig lapp där summan var på något med 3000kr och det var mindre än vad jag trodde, så jag hoppas ju för allt i livet att det inte är mer. För det är ju inte mer än vad en Soffa på Jysk kostar. I Hope!
Nu i helgen tänkte jag åka till mormors hus och städa upp lite, vad än min älskade mammi säger.
Jaja, ha det bra!
// Linda
Vilken 20 åring får ett hus i dessa tider?
Jag pratade ju tidigare om att jag kanske skulle hyra mormors hus, men nu har hon kommit på att hon ska skriva fastigheten på mig. Jag tycker faktiskt att det låter riktigt kul, jag ser alla renoveringsplaner och ja pengarna försvinner väl men vadå? Jag tror nog att jag kan hyra ut det på Vasaloppet och andra tillställningar om jag vill. Inga problem.
Jag måste verkligen måla om stugan, det är ett måste i sommar. Göran som är inne i den branschen med färg och golv trodde att ute färgen skulle gå på 12.000:- och då behöver jag inte måla om förrän om 20 år igen, och det är ju skönt. Hehe.
Sen måste jag byta matta i hall,vardagsrum,sovrum och kök. Men det ska nog vara samma matta pga att det inte är några lister.
Men tapeten i vardagsrummet får nog vara kvar tror jag, dock inte köks och sovrumstapeter.
Jag har dyra planer, men det gäller väl att jobba-jobba-jobba!
Allt jag kan göra är ju att ta det i etapper också, man behöver ju inte göra allt på en och samma sekund.
Kan det bli billigare med att FÅ ETT HUS?
Mamma känns dock inte jättepepp men jag förstår väl att hon vill att jag ska förstå att det kostar pengar och att det inte är gratis. Men jag kan väl få försöka? Jag skulle vilja flytta in imorgon, för jag kan ju det. Jag har förstått att hon vill att jag väntar med renoveringen, och det kan jag visst göra till sommaren. Men jag skulle bara vilja flytta in en av mina sängar och ta med mig lite kläder och prova sova där, prova leva ensam. Hur svårt kan det vara?
Jaja, vi får väl se.
Nåväl.
Nu har jag i alla fall fyllt på min mobil med 200kr så nu skickar jag faktiskt gratis sms i 30 dagar, det kan ju vara trevligt.
Ha en bra dag!
P.s Snacka om vuxenpoäng nu, Ica-kort, Körkort, Bil, Hus, (en vovve?) d.s
Alone too night.
Hej på er.
Idag har jag fått mina kära bildelar, jag skulle kunna ta ett kort på dom, men dom ser inte ett dugg intressanta ut, inte som att jag gör det heller. Men det är ju trottsallt jag som skriver i den här bloggen, inte sant?
Denna månad har jag räknat ihop att jag inte får ihop många timmar alls, fan. jag får inte ens 12 i bruttolön, kommer bli fattig som en gris den månaden, tur den inte är så lång då..
Snart fyller jag 20, det känns som jag nyss var 18, och önskade att jag skulle fylla 20...
Eftersom jag inte har en stor skara av kompisar så blir det ingen fest, så den tanken kan man ju lika gärna lägga ner..
Jag får väl bjuda den lilla familj som finns kvar här uppe på smörgåstårta, sen vad jag ska hitta på till den helgen har jag ingen aning om.. Jag skulle ju vilja festa, göra något. men jag vet varken var eller hur.
Det blir väl någon film och en chipspåse.
Mammsen ska ju operera sig den 16:e februari så hon är ju i princip "hel" då jag fyller år, så hon kommer säkerligen inte orka så mycket då.. Jag hoppas det går bra.. <3..
Jadu, jag har så jävla tråkigt. Jag tror jag ska borsta tänderna och sedan lägga mig i sängen och titta på tv..
puss
Besiktade bilen idag.
Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka och tänka. Jag är ledsen att det är som det är, men jag orkar inte lägga mig ner och gråta pga det heller. Men visst saknar jag min vän, men om jag blev besviken på min vän då? Jag är inte långsint, så jag tänker inte på det längre. Synd bara att man ska riva upp såren igen. (Men min vän det var inte du som rev upp dom). Det var en av de personer jag inte vill ha med att göra på ett tag som rev upp det sår som precis har läkt. Jag försöker iallafall att inte bry mig om de tankarna som flyter fram och tillbaka igen. Jag ska inte bli nerslagen i hålet igen. Jag ska stå upp, och hålla mig kvar. Det lovar jag mig själv.
Jag pratade med min mormor igår, hon tyckte det lät bra att jag skulle flytta in i hennes lilla hus, och jag vill flytta in imorgon, igår helst. Men mamma hittar motgångar i varje hörn. Men jag vet att det inte är det lättaste att bara flytta, men åh. Jag vill ju inte bo hemma längre..Menmen, vi får se om det blir av. men jag vill verkligen att det ska bli av...
Jaja, ha de så bra allihopa.
Jag saknar dig Stephanie, men jag har inte varit vid mobilen när du ringt heller så.
Jag har bestämt mig.
Jag försöker...
Om jag vantrivs?
Det finns dock inte lika många boenden som jobb i Västerås.
Jag är så jävla hungrig, jag slutar om fyrtio minuter, det kommer få bli macka innan träningen, om jag nu ska träna. Jag känner mig fortfarande tung i huvudet, jag vet inte hur jag ska göra..
Jaja.
vi hörs.
Flytta?
Jag har varit till Torgås och kollat på mormors stuga.Jag funderar på att flytta dit, men det är mycket som måste göras..
Jag vet dock inte om jag ska flytta med Alfred till Västerås om han ska gå skola där.
Det fanns ju 141 jobb där justnu, och här finns det 8. :)
Jag vet inte riktigt ut eller in..
Jag har lite svårt att tro att jag skulle kunna trivas i Västerås..
Men vem vet?
Jag är så jävla osäker. :)
Vad tycker du?
Födelsedagen!
Tankar......
Everything that I do
Reminds me of you
And the clothes you left
They lie on the floor
And they smell just like you
I love the things that you do
Den här lilla textraden förklarar mycket.
Det finns så många sådana som matchar in på tankar och känslor justnu.
Jag minns när jag första gången såg en kille på parkeringen, jag låter bli namnen denna gång tror jag. Han hade en skinnjacka på sig och hade lockigt hår under någon form av jätteful mössa. Då trodde jag att han var mannen i mitt liv, han skulle jag ha. Han skulle jag kämpa för. Men hur kunde jag vara så dum att tro att Malungs värsta player skulle falla för mig, och låta bli alla andra tjejer?
Men ja, han uttnyttjade situationen. Han rykte och slet i det stackars fjortishjärtat jag en gång bar på, men som mognat med tiden.
Han tog min oskuld, det gjorde han. Jag ångrar det inte idag, men samtidigt önskar jag att jag hade gett den till någon som älskade mig tillbaka, och inte sa till mig att jag var en söt tjej som man gillade som vän. För även det var ju en lögn. Men jag är glad att den hände, att jag en gång för alla fattade. Eller för att hålla oss till sanningen så fattade jag inte, inte förrän nu. Men någon annan kille höll mig underhålld.
Jag såg honom nog första gången på en dansbandsvecka, han gick med sin flickvän, så jag tänkte nog inte på det. Men när jag dansade med mina kompisar på dansgolvet så kände jag en sån intensivblick mot mig. Det var verkligen en blick att dö för. Men den blicken visade sig bara ha med en sak att göra, han var hög. Jag kan inte fatta idag att jag stod fast vid honom så länge som jag gjorde. Tog all skit bakom ryggen, och precis framför mina ögon. Han kaste mycket skit på mig. Verkligen. Tex. Alla tjejer han skaffade. Jag kan inte ens räkna på en hand.. Men samtidigt gav han mig hopp när jag väl gett upp. Så att han visste att han hade mig där.. Om jag en gång skulle försvinna.. För jag hade inte en jävla chans.
Men han flyttade iallafall härifrån, och det var nog min räddnig.
Jag vet inte om jag håller mig till ordningen men jag ska försöka.
I nian började jag umgås intensivt med tjejerna som var ett år äldre än mig, och det visade sig vara en tid av lycka. Med massor av vänner att älska. Men samtidigt mycket sorg och svek.
Det var en kille (jag ska nämna att nästan alla killar på denna tiden gick på snowboardgymnasiet. suck) .. Han liknade nog för mycket kille nummer ett, det var nog därför jag föll för honom. Och gud vad ont det gjorde.
Han ville bara åt en sak, sex. Och det fick han såklart. Gud vad naiv man var. Sedan fick man veta den inte så roliga sanningen, han hade en flickvän. Några mil ifrån Malung. Jag fick så himla dåligt samvete. Hur kunde jag ha gjort en sådan sak? Vi träffades aldrig mer. Tack för det.
Sedan hittade jag en skidkille, en kille som fick mitt självförtroende att falla till botten..
Han uttnyttjade mig, talade om att han saknade sin flickvän, ringde mig sa att han saknade mig, berättade att han var skit intresserad av en lång snygg blondin. (Vill poäntera med detta att jag är kort och brunett) Men jag tror jag lät honom såra mig i ett år, vi var aldrig ett par. Men det kändes som det. Vi träffades nästan varje dag, men ja. Han skämdes nog för mig.. Efter att jag gått ifrån denna kille för sista gången, med ett trasigt hjärta så började jag umgås med en vän (kille) under tiden också. Vi umgicks mycket innan, men det blev mer och mer intensivt nu. Han var en av de bästa vänner jag någonsin haft. Vi kallade varann älskling och kramades länge. Jag kan sakna hans ärliga åsikter. Jag saknar min bästa vän ibland. Men jag tror vi båda var kär i varandra fast vid olika tidpunkter. Han försent dock. Jag fattade ingenting förrän det var försent.
Eller för mig nu, när jag ser tillbaka på det så gör det ingenting. För han har lyckats bra, och jag kanske har helt fel om att han hade känslor för mig, men jag tror inte att han skulle ha blivit så sårad och gick sin väg när jag hittade my number one. Inte han jag skrev om först.
Utan en kille som jag varit tillsammans med i snart tre år.
Killen som ingen (absolut inte jag) trodde att jag skulle bli tillsammans med.
Denna killes namn kan jag nämna, för det är honom jag i slutändan tänkte komma till i denna långa/korta berättelse. (Alla killar är inte med i denna historia, men de som sårade mest tror jag. Jag missade dock en, men han förtjänar bättre än att behöva bli "omtalad" i min blogg)
Alfred heter killen som hållt mig upptagen i tre år, och fått mig att inse att jag var så naiv och dum som gick på deras dåliga undanflykter och sms när de väl passade dem.
Jag ska vara ärlig att jag inte riktigt trodde att detta skulle hålla på så här länge, att jag skulle kunna ha en pojkvän som verkligen älskade mig för den jag är.. Och inte försökte förändra mig. Han skulle aldrig ge mig kommentarer som vissa andra nämnda gjort. Han skulle aldrig säga " Vilka vita ben du har, du borde sola.. " För en person som kan bli brun gör den åsikten nog inte så mycket, men för en person som inte kan bli brun, hur mycket man än vill.. Det tar hårt. Och Alfred han har byggt upp mitt självförtroende, och jag är skit rädd att han ska försvinna och lämna det halvuppbyggt.
Men sedan en insident, som får mig att tveka. Att inte tro på detta förhållande var när han som borde känna mig bäst, bättre än min mamma vissa gånger. Köper något, som jag i princip avskyr i julklapp. Det var som en käftsmäll. Han tycker inte att det är någon big deal. Men jag kan inte sluta tänka på det. Min pojkvän känner mig inte som jag känner honom. På min student hade vi ett "Känna Linda Quiz" där jag hoppades att sätta dit min pappa, visa att han inte kände mig. Och jag trodde att Alfred skulle vinna. Men han var nästan sämre än min pappa, min låtsas pappa vann. Han kunde bäst, och det trodde jag inte.
Så jag är rädd att han tar mig förgivet när han säger att han tänker plugga i Stockholm eller Västerås.
För vad som än händer så har han förändrat mitt liv, men jag tror det kommer bli precis som förut om han lämnar mig.
Och det är nog det som tynger mig hela tiden.
Jag är rädd att mista min andra hälft, min stöttepelare.
Och jag vill att han ska vilja känna mig. Att han ska vilja komma hem, utan att känna att det är drygt att åka tre timmar.
För jag vill inte bli behandlad som jag en gång blev.
Jag älskar Alfred alldeles för mycket för det.
Hur mycket det andra killarna sårade mig, så skulle Alfred kunna såra mig ännu värre. För honom har jag äkta känslor för. Jag är inte kär i kärleken längre, utan i Alfred.
Och jag vill inte att någon ska ta det ifrån mig.
Så. Nu kan jag andas igen..
Att vinna eller förlora.
Det kanske är så för vissa numera.
Men jag orkar inte konkurera med massa andra personer.
Det är inte direkt vad jag känner för längre.
Jag gjorde förr.
Jag var svartsjuk/avundsjuk och rädd att mista min bästa vän, nu vill jag inte ha någon bästa vän. För jag tror att man blir sviken i slutändan iallafall. Eller så kanske jag nöjer mig med bekanta? Dem sårar inte lika hårt som en som man öppnat sitt hjärta för helt.
Man ibland så känner jag samma känsla igen, jag är rädd att bli ensam.
Men ja.
Jag har ju inte så mycket mer än familjen som stoppar mig ifrån att flytta ifrån den här hålan. Men jag älskar verkligen den här hålan. Belive it or not. I really do.
Jag har legat i sängen hela dagen och kollat på OC, gråtit, skrattat. Kanske därför jag är så sentimental, vad vet jag?
Jag tror jag ligger här imorgon också, och ser klart på sista säsongen av OC, jag har några skivor kvar.
Ta hand om er.
Mössan
Här är min efterlängtade ryssmössa som jag väntat på sen den 30:e.. :)
Mår ju inte direkt bra.
Hej på er.
Jag börjar knåpa på mitt inlägg redan nu 14.48, så kanske jag orkar publicera det när jag kommer hem i alla fall.
När jag andas in så svider det i näsan, ibland undrar jag vad det är jag sprutar upp i näsan.
Jävlar vad äckligt det smakar också.
Äntligen har mina grejer ifrån Hm kommit, dem har jag bara väntat på sen den 30:e..
Får hoppas att kjolen jag beställde passar, men det kan jag nästan garantera att den inte gör.
Jag har ju inte blivit smalare direkt.
Plus att jag skulle ju börja träna igen denna vecka, men då åkte jag på förkylning, en redig en.
Jag är alldeles röd på näsan, det svider..
Blev kallad för Rudolf med röda mulen idag, haha. Marit är för rolig ibland.
Men åter till vikt och storlek.
Jag tycker jag är rund, men vissa tycker jag är smal. Men om man lyssnar på en jag inte vill säga namnet på, så är jag nog tjock.
För det finns inte det minsta fett på människan, och hon säger att hon ser ut att vara i andra månaden.
Jag då, fjärde kanske?
Fan alltså.
Min självbild och förtroende skakades ännu en gång.
Och jag kan tänka mig att dem som är större än mig känner sig på samma sätt som jag kände mig just då.
Jag trivs inte med att vara tjock. Och absolut inte fet.
Vem gör det?
Jadu, det finns ju faktiskt vissa. Och det tycker jag är bra.
För man ska ju faktiskt vara stolt över sig själv, och sin kropp.
Det krävs att man jobbar på självkänslan.
Jag ska försöka säga att jag duger som jag är.
Jag har ju lyckats behålla samma kille i tre år, så helt dum är man kanske inte? Kanske tycker han om mig trottsallt överflödigt bukfett? Jag hoppas på det!
Jag blir avundsjuk på alla som är lika gamla som mig, som har fittade kroppar och ser bra ut, kul för er. J
Jag kanske lägger till mer sedan när jag kommer hem, kanske inte.
Vi får se.
Ha det bäst.
Kramar Linda-marie.
Jag ljög.
Så det blev inget blogg inlägg.
Kanske blir det ett ikväll?
Troligen inte. :)
Hade iallafall skrivit ett halvt..
Sorry.
Panik
Jag ska försöka skita i jobbet nu när jag är hemma iallafall....
Ta hand om er.
Nyklippt.
Hon klippte av 1,5 decimeter av mitt hår, det känns superkort.
Men det är fint.
Jag trivs i det, men det känns ju helt klart ovant när man drar fingrarna igenom håret så tar det slut fortare än vanligt, men nu kanske inte Alfred drar i mitt hår av misstag. :)
Kanske det kommer in en bil här så småningen, troligen inte :P
HejåHå.
Jag var tvungen att rinag en människa på jobbet idag och be honom om en sak, men han var bara otrevlig så det var inte så skoj.
Jag har iallafall lämnat av Alfred vid busshållsplatsen kl 7.35.
Han kommer hem igen på fredag, stackarn.
Ikväll ska jag klippa mig och färga håret. Jag hoppas att det blir fint, vet dock inte hur jag ska ha det. Ingela kanske vet? :)
Tog bara en halv timmes lunch idag,måste jobba in lite timmar så det inte gör något att jag ska åka till Malung och besikta min bil.
Jag hoppas Pappsen fixar ett bilbatteri i malung åt mig så jag kan komma och hämta det på fredag, och då jävlar blir det KINA MAT!!
Jag har även ett problem, jag har två par byxor som jag får på mig, som jag ÄGER ska jag väl säga (tajta jeans), mina favoriter börjar bli slitna mellan benen, och de svarta cheap monday sitter ltie tajt.. :) Jag behöver med andra ord byxor.. Så den 23:e när jag ska till Mora tar jag nog ledigt hela dagen och engnar mig åt jeans shopping, dock måste någon följa med mig så jag vet att byxorna sitter bra,.. Någon?
Nu ska jag gå på toaletten och kissa, :)
/ Lindie
17 april.
Det finns 5 jobb ute på platsbanken malung-sälen justnu.
Help?
Biljävel.
Idag när jag skulle åka till jobbet, i tid, en halv timme tidigare.
Då startar inte bilen, men jag klandrar henne iaf inte, det är typ 27 minus grader i Transtrand och har varit hela helgen, så vem vill starta då? Jag hade då inte gjort de som bil.
Så mamma fick hämta mig, och jag kom fem minuter försent.
Tur det ringer så lite, ingen märkte säkert det.
Puh
26 minus grader.
Vad fan ska jag göra när jag slutar den 17:e april?
Nu kastar jag av mig alla tankar, för det kvittar ju om jag säger det till någon i förtroende, de kommer ut iallafall.
Jag vill tacka två person, vars namn är lika, men stavas inte lika. Emelie och Emmelie.
Emelie för att hon lyssnade, förstod, men ändå inte tog någons parti. För jag vet att hon umgås mer med den tjejen som jag just då hatade mer än något annat. Så är en bra vän. Som lyssnar, men ändå säger: Ja, jag är vän med er båda så jag tar ingens parti. Men jag förstår dig också.
Tack för det.
Emmy, tack för du skjutsade mig hem, tog mig ifrån alla som slet och drog i mig. Det blev ju knappast bättre att alla skulle lägga sig i, men det fattar väl fan ingen person där inne. Tack Emmy.
Till skillnad från andra den kvällen så gick jag ifrån den personen, så långt det bara gick, så jag inte skulle pukla på henne, för våld löser inga problem. Men trottsallt skulle hon dit och försöka prata. Jag satt mig inte i ett tomt rum som var alldeles mörkbelagt för jag tycker det är skoj. Jag satt mig där för att vänta på att Emmy skulle komma hem och hämta mig.
Jag tror också att folk trodde att jag gjorde detta för att få uppmärksamhet, men även där förstod Emelie mig. Hon och jag har nämnligen pratat om saker. Hon sa: du och alfred bråkar ju aldrig. Då svarade jag henne:; Det gör vi, men vi försöker hålla det för oss själva, vi gör det inte offentligt.. det vill inte jag. Därför förstod hon att jag inte gjorde detta för det var skoj. Verkligen inte ..
Justnu... Är jag inte glad alls, helst av allt skulle jag vilja flytta härifrån .. fly härifrån och slippa se någon. men innerst inne, så vill jag bo här, hela mitt liv, i mitt gamla rum med randiga tapeter, det är min enda trygghet i livet.
Kanske är detta en form av terapi för mig att bara skriva av mig lite, säkert helt obegripligt för vissa, men jag vet ju att min blogg inte är den mest lästa, så därför vågar jag kasta ur mig allt detta.
Jag är besviken på många, och vill helst inte veta av dem på väldigt längre.
Nu är detta klart, nu ska jag sluta skriva. De som inte är intresserade hade kunnat sluta läsa för länge sedan. Men om du läste ända hit, så vill jag att du ska veta. Tyck för fan inte synd om mig, eller någon annan.
Eller jo, tyck synd om barnen i afrika. Dem är det riktigt synd om ..
Skallebank.
Det är ju iallafall bara en timme och en kvart kvar tills jag är ledig ...
Ska även jobba själv på måndag, men sen är man ledig på tisdag igen. :)
Nyår var inte som jag hade tänkt mig.
Ont i kinden efter en smäll, sår på knogen och allmänt skit.
Man vet iallafall vilka som hör till skaran Vänner, och inte de som drar kappan efter vinden.
Skit samma.
Ont i huvudet som sagt.
Ska ta mig en ipren och vara tyst! )
