LindaAntonsson

Tänk att hur mycket man än springer ifrån känslorna så hinner dem ikapp en. Jag hatar att somna ensam, att äta ensam, att bara vara framför tvn ensam. Att jag sedan blev nekad att ha min hund hemma hos mig gjorde saken knappast bättre. Nu sitter jag fånig som jag är och gråter över min ensamhet. Så töntigt. Men jag kan inte hjälpa det.

Jag vill inte vara ensam ikväll, absolut inte.